Jag har mött en hel del människor som arbetar med myndighetsutövning, alltså människor som i sin yrkesroll representerar staten och som ska upprätthålla de demokratiska värden som vi som medborgare har kommit överens om. En av våra demokratiska rättigheter är rätten att förstå myndighetsinformation. Ett regelverk för detta är till exempel språklagen, men det finns fler källor som informerar dem som arbetar för staten hur de ska kommunicera med medborgare, och ändå möter jag så ofta människor som säger så här:

Det finns många problem med den här synen på språk. Här är några:

1. Din föreställning om att språket utarmas baseras på känsla, inte på fakta.

Det svenska språket löper ingen större risk att försvinna, och de risker som finns ligger inte på ordnivå. Föreställningen att ord som man själv gillar försvinner är högst personlig och inte alltid förankrad i forskning.

2. Din föreställning om vad som är korrekt.

Det som du lärde dig i skolan kanske inte längre gäller. Språket har gått vidare men du står kvar. Det är en Sisyfosuppgift att sträva emot språkutveckling. Andra språkanvändare är helt enkelt inte intresserade av din känsla för vad som är korrekt.

Men? Det som är korrekt är väl korrekt? Nej! Det är användare som styr språket. När vi som språkgemenskap i stort accepterar en förändring så blir
den till slut korrekt. Om det känns jobbigt att acceptera så utmanar jag dig till att börja säga i, istället för ni, det var nämligen korrekt förr.

3. Tanken att du i din yrkesroll har ett ansvar att bevara språket.

Det finns de som har som yrke att bevara språket. De är utbildade och kunniga och vet vad man bör fokusera på. Om det inte uttryckligen står i din yrkesbeskrivning att det är en del av ditt jobb så är det alltså inget som du ska syssla med. Troligtvis för att du inte har kunskapen.

Men, har inte alla rätt till språket då? Jovisst, men språkbevarande insatser får man syssla med på fritiden. Det finns många initiativ som man kan ta del av där det ivrigt diskuteras hur det står till med språket. I dessa grupperingar går det utmärkt att bevara vilka ord man vill. På fritiden är det din fulla rätt att blogga, skriva debattartiklar, oroa dig för språkets välmående och svänga dig med svåra ord, men i ditt arbete är det inte alltid lämpligt, speciellt inte om du representerar staten. Då ska du uttrycka dig enkelt. Det är lag på det.