Som språkkonsult är mitt perspektiv att det faktiskt är ganska svårt att skriva, och att det finns många som kan gynnas av hjälp och stöd när de ska producera bra texter. Jag lägger ingen värdering alls i om det är saker i språket som man inte kan, för vem kan allt?

Jag vet dock att det är lätt att få ömma tår när det handlar om språk och jag tror att det är på grund av två saker:

1.
Om svenska är vårt modersmål så har vi höga förväntningar på vår kunskapsnivå.

2.
Om det är något som vi inte kan så påpekas det ofta på ett otrevligt och oönskat sätt.

Det här är anledningen till att jag inte språkgranskar, eller kommenterar text oombedd. Ingen ska behöva få min åsikt om de inte vill ha den.

Ibland blir jag dock överrumplad av andra, vilket hände mig härom dagen när en person valde att skriva dom, istället för de och dem och en tredje person riktade en kommentar om valet till mig. Utan att tänka svarade jag bara att jag tyckte att det var en utmärkt strategi om man till exempel hade svårt att lära sig skillnad på de och dem.* Personen som hade skrivit dom svarade då blixtsnabbt: och även om man kan det.

Ridå.

För mig handlar det bara om ett val, eller en strategi, som är fullkomligt logisk och helt acceptabel, oavsett anledning. Det kan finnas språkpolitiska anledningar till att välja dom, det kan vara så att man känner någon som tycker att det är svårt och att man vill visa solidaritet, eller så kan man tycka att systemet med de och dem känns onödigt krånglig. Vad vet jag. Främst i min hjärna låg helt enkelt tanken att många tycker att det är svårt. Men, i min vilja att visa att språkbrukare ofta kan göra dessa val helt oproblematiskt lyckades jag istället att trampa min kollega på tårna.**

Det är svårt att lägga band på kunskap, men när man kan mycket om språk är det nästan alltid en nödvändighet tyvärr, för många har omringat sig av en taggtråd som försvar mot andras oönskade kommentarer. Det är förståeligt men väldigt synd. Det krävs enormt mycket förtroende vid textgranskning och man måste ofta arbeta sig igenom taggtråden först innan man ens kan göra någon nytta.

Det här är kärnan i anledningen till att jag inte gillar språkpoliseri. Det bygger bara upp en mur mot verklig hjälp och en misstro mot språkgranskning. Det gör helt enkelt mitt jobb så onödigt mycket svårare, och tår så otroligt mycket ömmare.

*Jag vill ändå notera att om man skriver i sin yrkesroll så är det en bra idé att kolla med sin arbetsgivare vad de har för regler när det gäller skrivande i arbetet. Dom kan anses ha en lägre stilnivå och då är det bra att föra en dialog om sitt val.

**Jag bad naturligtvis min kollega om ursäkt för att det kunde tolkas som att jag hade kritiserat hens kunskapsnivå.